Crimebook är Rasmus Finnhults debutroman och det märks, men han har själv lovat att nästa bok ska bli ljusår bättre. Om han med det menar att han kommer att ha filat bort klichéerna, det något pratiga språket och den humor som många gånger dyker upp på fel ställen är jag beredd att tro honom.
Finnhult har tagit efter många författare som mer än gärna använder sig av sociala medier och andra verktyg som har blivit en naturlig del av vår vardag när vi snabbt behöver tillgång till information. Han tar det dock ett steg längre i och med att han presenterar oss för Facebooks och Youtubes elaka kusiner: Crimebook och RedTube.
På den förstnämnda hängs kriminella ut till allmän beskådan, om de inte är villiga att donera en stor summa pengar till sajten PleaseForgiveMe förstås. Spåren suddas dock inte bara ut, utan de inblandade får vackert be om ursäkt också innan de flyttas från den ena sajten till den andra. RedTube å andra sidan handlar enbart om porr. Den sajten hamnar dock i skuggan av Bergman Erotica Sex video som inte är så oskyldig som det låter. Nej, den här sidan uppvisar sin beskärda del av våld som går hand i hand med de brutala mord som poliserna har att tampas med.
När det gäller karaktärerna är det Ibrahim Agil som jag tycker mest om. Han är 30 år ung och uppvisar en stor mognad på det känslomässiga planet. Själv säger han att han var mycket mer känslomässigt engagerad i utredningarna i början av sin poliskarriär, men att han under åren hade trubbats av. Det har jag svårt att tro eftersom han uppvisar ett stort känsloregister som nästan alltid kan kopplas till den polisutredning som just nu upptar hans tid. Det ser jag dock inte som något nackdel, tvärtom så gillar jag det skarpt!.
Om man tittar på Ibrahims övriga egenskaper är det inte mycket som skiljer ut honom från andra karaktärer i samma ålder och/eller position, men han är i särsklass den som är bäst gestaltad här och därför är det också han som jag kommer ihåg bäst och som jag gärna skulle kunna tänka mig att träffa igen. Övriga karaktärer kommer att behöva jobba en hel del för att vinna mitt förtroende.
Film är ett genomgående tema i Crimebook, och jag får en känsla av att det är något som ligger Finnhult varmt om hjärtat. Kanske lite väl mycket till och med.
Förhörsrummen är uppkallade efter skådespelare som t.ex. Al Pacino och Gösta Ekman. Kapten Haddock, Tintin och till och med hunden Milou får göra mini-inhopp. Som om inte det vore nog finns här även ett inslag som går under namnet dagens filmcitat. Älskar man film lär man gilla det, men eftersom jag inte har sett en hel film på säkert 10 år tröttnade jag rätt snabbt.
Men märkligt nog reagerade jag direkt när Ibrahim sa ”Yo” i början av boken. Han säger det, vad jag minns i alla fall, bara en gång men det räckte för att tankarna osökt skulle gå till tv-serien The Wire (helt fantastisk serie som du bara måste se om du inte redan har gjort det), och för att du ska få en känsla över varför jag tycker att skurkarna i den serien har gjort sig förtjänt av ett ”monopol” på det ordet bör du kolla in det här klippet:
(Om du ändå har klickat på play råder jag dig att ta reda på hur man ska säga Shit på rätt sätt, ca. 2.59 resp. 8.40 in i klippet. Det är förvisso en parantes i sammanhanget, men det är dock värt din tid. Jag lovar!)
Jag håller tummarna för att Finnhult kommer att lägga ner sin själ i gestaltningen i kommande böcker för då kan ha bli en författare att räkna med. Nu avslutar jag med citatet ”Stängt p g a mord” som jag ärligt har snott från s. 34, hänger skylten på dörren och sätter igång nästa avsnitt av Sons of Anarchy.
Bokfakta:
Författare: Rasmus Finnhult
Titel: Crimebook
Utgivningsår: 2013
Förlag: Orda
Antal sidor: 381
Källa: Författaren
Intresse: Deckare, kriminalroman, IT