Att läsa Döda talar inte av Eva Dolan är någon av en deja vù-upplevelse. De litterära kritikerna hyllar den, själv är jag precis lika tom som när jag läste Dolans debutbok Lång väg hem.
Jag var okoncentrerad då och jag kom aldrig in i den här boken heller. Tankarna vandrade av och an, namnen som flödade genom boken fick läsningen att stanna upp eftersom jag inte kom ihåg vem som var vem från ett kapitel till ett annat och vad värre är, är att jag fortfarande knappt vet vem huvudkaraktärerna Zigic och Ferreira är och vad de står för. De är precis lika slätstrukna, ointressanta och tråkiga nu som då och jag bryr mig inte ett dugg om vad som kommer att hända med dem. Detta blev inte minst uppenbart när en relativt allvarlig händelse inträffar i slutet av boken och den enda reaktionen jag lyckades uppbåda var ”oj då”, följt av en gäspning och knappt mycket mer än så.
Zigic och Ferrerira arbetar på hatbrottsenheten och i Döda talar inte får de två fall på sitt bord; en bil som kör rakt in i en grupp med europeiska gästarbetare och ihjälsparkade personer som tillskrivs en grupp med nynazister.
Tillvägagångssättet påminner starkt om filmen Malcolm X, och visst, detta ursinningslösa våld som tyvärr har autentiska toner mot hur världen ser ut i dag, är upprörande och skrämmande men inte ens det får mig att känna någonting. Tanklöst bläddrade jag vidare innan jag somnade av leda.
När jag väl hade tröskat mig igenom den började jag direkt tänka på vad jag skulle läsa härnäst och valet föll på Dolans tredje roman Efter din död. Tanken var att jag skulle göra bort att läsa hennes böcker som stod i min bokhylla så att jag skulle kunna göra pinan kort. Men döm om min förvåning när jag helt plötsligt drogs in i handlingen på ett helt annat sätt än tidigare, och till och med Zigic och Ferreira har höjt sig så pass mycket att jag faktiskt känner en viss glädje av att spendera lite tid med dem. Om denna känsla håller i sig finns det hopp om att jag även kommer att läsa nästa del i serien:
Just dropped in to @GoldsboroBooks to sign this pile of loveliness. Thanks for the warm welcome. pic.twitter.com/EJfnksPtZM
— eva dolan (@eva_dolan) February 22, 2017
Döda talar inte är ett recensionsexemplar från Modernista.